2013-02-06
22:09:27
Chocktillstånd!
Pappa har ägt en restaurang i 23 år. Han startade upp den i slutet av november -89. Han har slitit och offrat tid, svett och tårar för att det ska fungera som det ska.
Denna restaurang har funnits under hela min uppväxt. Jag har jagat min syster run i köket, jag har haft soppvagns race i koridorerna, ätit alderles för mycket godis, druckit 70% av mitt kaffe, te och varma cholkad där, jag har tvättat backar, stått timme in och timme ut i diskrummet, lagt upp 500+ jultallrikar, lagat pankakor på stekbord, slagit ut en tand på en anställd av misstag med en sked, firat systers, morbrors, mammas, pappas, halvsyskons födelsedagar, firat halvsysters och systers student, systers studentbal.
Den har alltid funnits i mitt liv...
Jag åt alltid mat där innan jag skulle till dansen under 1 års tid...
Varje gång jag fick tid över åkte jag dit, tog en varm choklad med 1 chokladbit i...
Alltid en nougat och mördegskaka till det...
Alltid 1 mörk cholkadbit innan jag gick igen...
Den 28e februari är det en ny ägare som tar över...
Jag vet inte riktigt hur jag ska agera, hur jag ska uppföra mig, hur dom har väntat sig att jag ska reagera,
jag har inte en aning om hur jag ska tackla det här..
Detta är en för stor förändring för att jag ska kunna förstå mig på det helt...
But i will try to not do anything stupid or reckless...
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Men om det är din pappas restaurang så är det ju hans val att sälja det? Du kan ju inte ta det personligt som att det är något som han gör utan att rådfråga dig eller din familj.
Om det är din pappas tid, svett och tårar. Så är det ju oxå helt upp till honom hur han vill göra. Han har nog bra orsaker till att säga upp en verksamhet efter 23 år.
Förnyelse förnöjer och när en dörr stängs öppnas tusen andra.
Hoppas nya ägaren gör ett bra jobb!
Mvh
Du vet vem